ett horn i sidan på yes we can

ibland är det som diskvattnet sköljer över, drar med mig ut.
och det var aldrig jag som diskade.
det var alla andra.
samtidigt.

från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på svedan

det är en förmiddag av itutaganden.
jag ringer. jag fixar. jag ordnar.
hjärtat bultar rätt hårt och jag vill känna mig bättre än vad jag gör.
men ekot ringer i öronen.
att hur många räkningar jag än betalar.
hur många möten jag än bokar.
hur smutsiga tallrikar jag än diskar.
kan jag inte tvätta bort faktum.

det är den 14e april.
den 14e april.

och ditt svek svider aldrig så tydligt som på en födelsedag.
särskilt inte när du nyss vaknat bredvid den som svek dig.
och för en stund
känt dig hel.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på allt och inget

det har visst gått ett tag.
allt har hänt på vissa plan.
på andra inget alls.

en semester. ett sträckt ledband. en besvikelse eller två.
många nya böcker. många gamla timmar.

och så snödroppar i trädgården.

äh. jag ville bara säga att jag är här nu.
igen.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på endometriosen

jag fick precis som de flesta andra hormoner utskrivet när jag i behov av preventivmedel kom till ungdomsmottagningen för första gången.

jag åt dom ett tag.

mådde dåligt.

slutade.

har provat pstav, minipiller, andra sorters minipiller, andra sorters ppiller osv.

mådde dåligt.

slutade.

höll på så tills jag insåg att det här med hormoner är ett satans skitpåfund som förstör min kropp och mitt mående och dessutom förgiftar miljön omkring mig. att det inte är just den sortens piller jag mår dåligt av utan av pillrena i sig!

sen dess är jag inbiten hormonmotståndare och predikar pessarets och pdatorns lov när det kommer till preventivmedel. jag har varit nöjd och glad och bara en liten, liten aning fanatisk.

men så en dag insåg jag plötsligt att den där vanliga molsmärtan vid och efter sex bakifrån inte längre bara kom ibland. och sen helt plötsligt inte bara bakifrån. och så varje gång. och flera dagar efteråt. jag gick från att bara kräkas av smärta vid mens till att svimma. från att ha lite lagom ont om jag gått för länge utan att kissa till att behöva gå dubbelvikt pga värken. och när jag berättade för folk sa dom inte längre, men stackare utan snarare... men det där är faktiskt inte normalt!!!

så jag bokade väl en tid till gynekologen då.

kom dit. undersöktes. kräktes nästan av smärtan hans mjuka fingrar orsakade. han tittade på mig och sa lugnt. du har ENDOMETRIOS.

jahaja, lite livmoderslemhinna på fel ställe. ja värre saker har väl hänt. tänkte jag. inte.
snarare tvärtom.
men han hade inte varit dr rodau om han inte sett på mig med sina varma ögon och sagt, vi ska fixa det här och det gör vi med världens enklaste behandling. med ppiller!

mer eller mindre gråtande började jag svälja dom där förbannade hormonerna och rätt var det var insåg jag att jag kunde nysa utan att en kniv vreds om i magen på mig. att jag kunde ha sex OCH stå upp på samma dag och att världen inte gick under varje gång jag behövde bajsa.

det låter ju som en saga.

och visst. alla i sagans värld äter ppiller och mår bra av det.

men under samma period som min livmoder/äggstock/fitta/you name it genomgått en radikal förändring till det bättre har även;

* jag gått upp ett antal kilo i vikt (vilka alla har placerat sig på magen)
* mitt högerbröst växt och är numer markant större än det vänstra
* mitt psykiska mående försämrats

och... och kanske påtagligast och jobbigast av allt

* migränen återigen ökat lavinartat i styrka och anfallsfrekvens


nu ska jag tillbaks till gyn om en vecka, jag antar att han kommer föreslå att vi provar en annan sort. jag antar att jag kommer säga ja men att den enda skillnaden jag i övrigt kommer märka är att tabletterna har en annan färg eller form.

det verkar alltså inte bättre än att jag måste välja, huvud eller underliv.


eller som min goda vän sa;


head or tails

(det är ju synd och skam att jag alltid haft sån otur i spel)



från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på illamåendet

jag vill som mest kräkas.
av frustration, ovisshet och migrän.
det kryper under skinnet och jag vill härifrån.

framtid är det fulaste ord jag vet
och ändå är det bara dit jag längtar.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på hjärtslagen

jag har haft vad som känts som den finaste helgen på länge.
det skrämmer vett och sans ur mig.

dessutom har jag blivit prickig.
allergi eller röda hund.
mig kvittar det lika.

från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på hemlängtan

jag är i göteborg igen. för några dagar bara.

här finns mina rötter. min mormor som kokar den godaste gröten.
min fredrik som värmer mitt hjärta i ur och skur och oktoberregn och som idag presenterade mig för vad som verkar vara den finaste av annor.
här finns old corner. jonsborg. libabröden till falafeln. spel i focus. spårvagnsåkandet och emmaus.
här finns kursen som jag drömt om att få gå i ett år och som nu förhoppningsvis ska fylla mitt huvud snurrigt i morgon och på onsdag.

och här finns oron.
rastlösheten.

för blandat med glädjen lägger hemlängtan sordin på tillvaron.

jag trodde aldrig jag skulle säga det. men göteborg är inte min stad längre.
det är nog så, att göteborg egentligen aldrig varit mitt.

så jag längtar hem till stockholm där sammanhanget av nån konstig anledning blev mitt eget.

(höstregnet är också en sak jag inte saknar med den här stan.)
i stockholm luktar hösten friskt av kall luft.
göteborgs höst- och vintergråt är bara grå och murken.

men, det finns ljuspunkter. jag hittade nämligen den bästa mössan på emmaus.
shoppingterapi. politiskt korrekt så det skvätter om det.



från kammaren
//undertecknad