jag är i göteborg igen. för några dagar bara.
här finns mina rötter. min mormor som kokar den godaste gröten.
min fredrik som värmer mitt hjärta i ur och skur och oktoberregn och som idag presenterade mig för vad som verkar vara den finaste av annor.
här finns old corner. jonsborg. libabröden till falafeln. spel i focus. spårvagnsåkandet och emmaus.
här finns kursen som jag drömt om att få gå i ett år och som nu förhoppningsvis ska fylla mitt huvud snurrigt i morgon och på onsdag.
och här finns oron.
rastlösheten.
för blandat med glädjen lägger hemlängtan sordin på tillvaron.
jag trodde aldrig jag skulle säga det. men göteborg är inte min stad längre.
det är nog så, att göteborg egentligen aldrig varit mitt.
så jag längtar hem till stockholm där sammanhanget av nån konstig anledning blev mitt eget.
(höstregnet är också en sak jag inte saknar med den här stan.)
i stockholm luktar hösten friskt av kall luft.
göteborgs höst- och vintergråt är bara grå och murken.
men, det finns ljuspunkter. jag hittade nämligen den bästa mössan på emmaus.
shoppingterapi. politiskt korrekt så det skvätter om det.
från kammaren
//undertecknad
