ett horn i sidan på alkoholen

det finns inget bara i en öl poppilur.
är det någon som vet det så är det du.
alltså antar jag att det är mig du försöker lura med det påståendet.

och tro det eller ej, men jag önskar att du kunde lyckas.

för ofattbart mycket ondare än att se en okänd tandborste bredvid din i badrummet
gör det att se dig falla dit
igen.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på utvaldheten

den riktade reklamen på facebook erbjuder mig större bröst helt naturligt.
utan operation.
jag känner mig hedrad att få ta del av detta.
stolt.

eller så är jag bara satans trött på skiten.

dessutom borde jag diska.

från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på uppgivenheten

okej, så det räckte inte.
den här gången.
men det kokar gott folk.
det bubblar.

och det är dags att koka över.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på flosklerna

jag har inte långt till jobbet.
det tar mig sju minuter att gå från dörr till dörr och då är det brutal uppförsbacke nästan hela vägen.
jag är inte bra på avstånd men det kan inte vara många hundra meter.

i en månads tid har det varit svårt att gå där.
inte pga den alltmer tilltagande migränen, oh nej.

nej, det handlar om valplakaten.

i säkert fem av dessa sju minuter ser jag fredrik och göran och jan och maud vart jag än tittar.
de ler mot mig bredvid sina versala valfloskler.
du väljer väl familjen.
sverige till ett föregångsland.
den gröna rösten.

det gör mig illamående.
jag väljer familjen, alla familjer, oavsett hur dom ser ut.
jag tror på sverige och är övertygad om att vi har både resurser och vilja nog att vara en nationell förebild.
jag vet att det är mer än dags att ta miljömässiga krafttag.

och just därför röstar jag rödgrönt.

därför skrämmer tanken på fyra år till med en politisk allians som när verkligheten ställs mot flosklerna visar sig vara hycklare.
ett alternativ där vi har ett parti som vill bevara könsroller och inte tror på annan kärlek än den heteronormativa.
ett alternativ vars föregångarsverige är ett land där vi säljer ut vår välfärd och tvingar människor ner på knä.
där den sk gröna politiken handlar mer om skattesänkningar än krafttag.

jag vill vara stolt över mitt land. det är jag över det sverige där alla får plats. där var och en bidrar efter sin förmåga. språket där tillsammans och gemensam är ord att vara stolta över! där vi tror på människan som en positiv kraft, villig att medverka, dela med sig och att älska.

ett sverige där vi tror och arbetar efter,
av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på lillasystern

min syster åkte bort idag.
målet är buenos aires efter några veckors stopp i usa.
det var visst nåt med uruguay också.


hon är sån. kan aldrig stanna på ett ställe.
föddes med myror i kroppen och kommer aldrig orka sitta stilla länge nog för att döden ens ska ha en rimlig chans att komma åt henne.

det skiljer nästan fem år mellan oss.
och det är eoner som skiljer oss åt när det gäller det mesta i övrigt.
däremot är det inte många millimetrar från mitt hjärta till hennes.
och därför gör det lite ont att se henne gå genom securitychecken.
det svider litegrann att veta att det kommer dröja månader utan att jag kan få höra hennes röst, läsa hennes sms eller nån gång ibland få sova nära och känna hennes lukt.

för hon luktar alltid gott min syster.
och jag andas djupt, för lite av den lukten har hon lämnat kvar på min kudde.


från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på sömnlösheten

jag kan inte sova men klockan fortsätter att gå.
är trött men tankarna vägrar sluta snurra.

inte för att jag kanske egentligen har så mycket att fundera på för tillfället.

jag mår rätt bra (trots osmaklig partipropaganda från höger längs vägen till, och från, jobbet) och har till och med äntligen fått elen fixad inne på toaletten så att jag numera har en lampa och kan se hur svårt det var att träffa rätt i det tidigare mörkret.
förkylningarna skördar offer omkring mig men jag är hyfsat pigg.
det börjar kännas att det snart är dags för nya migränsprutor men jag är inte däckad utan överlever på en dos zomig under eftermiddagarna.
nej, jag bryr mig knappt ens om spindlarna längre, de är för många för att det ska vara hållbart att freaka ut över alla dessa fem centimeter långa ben som kryper omkring här.

all and all, så är livet just denna vecka stabilt. säkert. tryggt.

kanske är just det vad som håller mig vaken?


ps. jag har fått upp hyllorna.

från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på tillfälligheten

jag får aldrig finnar. det händer inte. har aldrig gjort.
nu har jag fått en. på hakan. en stor.
jag ser det som ett tecken.
har bara inte riktigt förstått på vad.
jag återkommer.

från kammaren
//undertecknad

ett horn i sidan på otillräckligheten

det finns människor som liksom bara fastnar. som vad hen än gör får mig att vilja lägga henom mot bröstet och viska att det kommer att bli bra. stryka över håret och säga att jag ska trolla bort det onda. inte för att jag kanske egentligen tror på det, utan mer för att tanken på hens smärta gör alldeles för ont i mig för att jag ska kunna vara tyst.

för sanningen är ju att det aldrig kommer att bli bra. att jag aldrig kommer kunna fixa. laga. ordna.
att det är kört.

det finns dom som säger att jag därför måste distansera mig. sätta ner foten och upp murarna.
men kära vänner jag vet inte hur en gör. för dessa människor finns i mig med mig runt mig, är mig.
jag skulle nog vara bättre på mitt jobb om jag lärde mig det där med murar, jag skulle utan tvekan vara bättre på att orka med mig själv om jag kunde sätta ner foten och sluta försöka trolla.

men nu är det inte så. nu är jag samma gamla jag, och ikväll gör det förbannat ont att vara det.

från kammaren
//undertecknad