jag har inte långt till jobbet.
det tar mig sju minuter att gå från dörr till dörr och då är det brutal uppförsbacke nästan hela vägen.
jag är inte bra på avstånd men det kan inte vara många hundra meter.
i en månads tid har det varit svårt att gå där.
inte pga den alltmer tilltagande migränen, oh nej.
nej, det handlar om valplakaten.
i säkert fem av dessa sju minuter ser jag fredrik och göran och jan och maud vart jag än tittar.
de ler mot mig bredvid sina versala valfloskler.
du väljer väl familjen.
sverige till ett föregångsland.
den gröna rösten.
det gör mig illamående.
jag väljer familjen, alla familjer, oavsett hur dom ser ut.
jag tror på sverige och är övertygad om att vi har både resurser och vilja nog att vara en nationell förebild.
jag vet att det är mer än dags att ta miljömässiga krafttag.
och just därför röstar jag rödgrönt.
därför skrämmer tanken på fyra år till med en politisk allians som när verkligheten ställs mot flosklerna visar sig vara hycklare.
ett alternativ där vi har ett parti som vill bevara könsroller och inte tror på annan kärlek än den heteronormativa.
ett alternativ vars föregångarsverige är ett land där vi säljer ut vår välfärd och tvingar människor ner på knä.
där den sk gröna politiken handlar mer om skattesänkningar än krafttag.
jag vill vara stolt över mitt land. det är jag över det sverige där alla får plats. där var och en bidrar efter sin förmåga. språket där tillsammans och gemensam är ord att vara stolta över! där vi tror på människan som en positiv kraft, villig att medverka, dela med sig och att älska.
ett sverige där vi tror och arbetar efter,
av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
från kammaren
//undertecknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar