det finns stolar som knarrar sådär hemtrevligt. ni vet, som gör en barndomsnostalgisk och får en att vilja flytta sig några extra gånger bara för att få höra det, när en sitter där i och läser. och stearinljusen brinner. teet är alldeles lagom varmt, boken alldeles särdeles bra och filten sådär alldeles lagom stickig.
sen finns det hus, hus som är alldeles väldigt lyhörda. hus där min lägenhet råkar ligga underst och min säng stå placerad ganska precis 2 meter under en sådan stol. och helt plötsligt finns det inget jävla hemtrevligt alls med det där förbannade knarrandet.
det mina vänner, kallas att få perspektiv på tillvaron.
från kammaren
//undertecknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar