det finns så många frågor jag inte har svar på.
den som ekar mest nu är den varför vissa skruvar är så väldigt svåra att skruva in i väggen.
vi pratar bokstavligt här alltså. metaforer och sånt lämnar jag åt poeterna (klockan 15.30 idag, hornstull).
jag har tapetserat nämligen, valde den till synes lätta vägen och skruvade ner hyllorna först.
men som så ofta förr, den lätta vägen har visat sig vara den svåra. jag får nämligen inte upp hylljävlarna igen.
kan tapetklister sätta sig som ett betonglager på träväggar?
kan en papperstapet reagera våldsamt mot tanken på att få en skruv igenom sig och helt enkelt säga stopp?
kan jag ha förlorat tio kilo muskelstyrka över natten?
eller vad sjutton järnvägar har hänt?
att sätta upp dem förra gången var nämligen inga som helst problem, nu går det varken med elektrisk- eller handkraft.
hyllproblemet i kombination med tapetseringsarbetet har medfört ett smärre kaos. det ligger böcker över hela rummet, det rinner spackel längs dörrkarmarna och fötterna har fastnat i tapetklistret jag inte orkade torka upp i går.
men väggen är snygg, även utan hyllor och det här tapetserarsteget är så mycket större än vad någon kan tro. för det är min finaste tapet som sitter uppe (ja, jag samlar på gamla tapeter...), den jag köpte i den bästa affären på skånegatan för de sista pengarna, trots att maten var slut och det var mitt i månaden. den som jag sparat till den mest speciella väggen. den som flyttat med mig från ingarö, till älvsjö vidare till farsta strand för att nu slutligen landa här. på väggen. med klister.
efter att ha flyttat från det jag trodde var framtiden på ingarö trodde jag inte att det skulle hända, men jag känner mig hemma.
det är mina väggar, min el som inte fungerar, mitt gräs jag borde klippa, mitt kaos och mest av allt är det min tapet på väggen!
från kammaren
//undertecknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar